Ela Perez - en duktig domare med tydlig vision

Ela kommer från en sann fotbollsfamilj.

Pappa Selman Yalcin blev efter en aktiv karriär tränare i Malmö FF:s damlag där storasyster Pinar spelade. Pinar gick hela vägen till det turkiska landslaget och sporrade såklart Ela under uppväxten.

- Jag började i MFF:s fotbollsskola, fortsatte i Vintrie (idag Hyllie) och sedan Olympic innan jag slutade spela aktivt som 17-åring. Redan då hade jag börjat döma ungdomsmatcher och fastnade för det.

Måhända är Ela en av de mest löpstarka domarna, vilket har sin förklaring.

- Under ungdomen var jag även aktiv inom friidrotten och tävlade för MAI på allt från 60 meter upp till 800 och 1000 meter.

Hur var du som spelare?

– Jag var anfallare och den som skulle göra mål, men också den som såg till att spelarna skötte sig. Jämfört med min syster var jag definitivt den mer ordningssamma…

Få 17-åringar tänker nog att döma är roligare än att spela?

- Tanken att satsa som domare istället för spelare tilltalade mig tidigt. Jag började döma redan som ungdomsdomare i Vintrie och det var min pappa som fick upp mitt intresset för det. Han är nämligen också domare och har varit det i över 20 år. Han inspirerade mig. Och jag var ofta på hans matcher som åskådare. Jag gillade hans engagemang på planen och hur han fick kontakt med människorna. Jag kände att jag ville vara en lika bra människa på något sätt. Pappa dömer fortfarande, division sex för herrar samt mycket ungdomslag.

Ela har dömt fotboll i tolv år med en liten paus mitt i.

– Idag är jag på väg att gå steg två, vilket innebär att jag kommer att få vara huvuddomare i damernas division två och assisterande domare i division ett nästa säsong. I år har jag fått ett par provmatcher i division två och det känns väldigt stabilt.

Vad har du för målsättning? 

– Att döma Allsvenskan för damer. Tess Olofsson som är Sveriges främsta kvinnliga domare har varit en mentor för mig och är även hon en stor förebild. Tess och pappa. Man måste ha fysiken, regelkunskapen, vilja och efterhand siktar jag på att gå steg 3-utbildningen.

Idag är du både huvuddomare och assiserande domare. Hur tänker du kring den biten i framtiden?

– Att jag vill praktisera båda rollerna. Det är kul på olika sätt och är tacksamt att få coachning från Mehmet Culum (elitdomare och anställd på Skånes FF).

Idag går Ela på linjenäven  inom herrfotboll upp till division fem. Den kanske hårdaste miljön av alla.

– Herrsexan är faktiskt tuffare än herrfemman, själva miljön och klimatet socialt. Åtminstone i Malmö. Främst från ledarnas och åskådarnas perspektiv. Jag känner själv att fotbollen inte är som förr ibland, men det härdar och som människa och domare är jag på en helt annan plats nu jämfört med för två år sedan. Jag tror att det är en jättebra miljö att tuffa till sig i, säger Ela och tar återigen upp pappa Selman Yalcin som förebild.

– Jag vill gärna vara som honom på planen att ha den kontakten som han har med spelarna. Det blir en helt annan stämning på planen när synergin finns mellan spelare och domare. Jag förstår att man ibland är inne i stridens hetta och kan bli sur, vilket är okej. För mig är domarskapet så mycket mer än att bara stå på planen med en pipa och få en liten slant efter matchen. Pengarna är inte varför man blir domare. Man utvecklas och jag har en tydlig vision för min egen utveckling.

Hur är det att gå från domarkurs till att kastas ut i verkligheten?

– Det går rätt snabbt om man kan och vill. Man får testmatcher och bedöms om man anses vara redo. Mycket handlar om viljan. För min egen del har jag fått mycket extramatcher denna säsong när det varit ont om domare. Många har slutat, speciellt kvinnliga domare, men det behövs fler kvinnor som dömer. Jag är även domarcoach för ungdomar i LB07 och försöker värva nya domare där. Det går faktiskt förvånansvärt bra!